Stora salongen i Folkets hus var fullsatt. Nyårsrevyn hade kommit halvvägs och publiken trivdes. Revyn var ju inte så dum i år. Som vanligt var den litet ojämn, men sången om kommunalrådet Erikssons utlandsresor var verkligen ett toppnummer och den där nya flickan på frisersalongen hade ju en riktigt bra röst. Nu ska Bertil Olsson komma in och göra sitt trollerinummer. Hoppas han har hittat på nåt nytt i år. Men nej, det är inte Bertil. Det är ju Åke Edlund, stans charmör som har en romans med en ny flicka i revyn varje år. Kan han trolla? Ja prata kan han ju. Han älskar att så på scen. Han har en sån där låda som man sticker svärd igenom fast nån ligger inuti. Och det är Berit på puben som kryper ner. Undras om det inte är henne han har ihop det med nu. Åke svänger svärdet som en riktig tamburmajor, nu sticker han ner det genom lådan. Det kärvar visst men nu tryckte han till ordentligt. Nu tar han nästa svärd. Det får han inte igenom alls. Han är väl ovan. 

   En hemsk tanke slog Åke när han lirkade med svärdet för att hitta slitsen på andra sidan lådan. Tänk om Berit fortfarande var i. Men han hade ju hört henne knacka i lådan som tecken på att hon krupit ner i utrymmet under scenen. Han drog ur svärden och öppnade locket. Där låg Berit halvvägs nere på stegen under scenen, orörlig med blod på ryggen. Åke stod som förstenad. Hade han dödat henne? Varför hade hon inte krupit ner ordentligt? Någon i kulisserna insåg att något var fel och ridån drogs igen. Revypappan, Rolfen kallad, insåg att föreställningen var slut och kallade på polisen.

   Åke satt i ett hörn av den stora gemensamma artistlogen och grät. Inger, en flicka ur baletten höll om honom och strök honom över håret. Han var rädd och hade svåra skuldkänslor. Förvirrade tankar for genom hans huvud.  Varför hade Berit inte krupit ur lådan? Det var ju inte hans fel. Vad skulle familjen

säga. Vad skulle folk säga. Han kunde aldrig mer visa sig på stan. Inger var verkligen söt och rar. Att han inte lagt märke till henne tidigare.

   En polis kom in i logen och bad Åke följa med upp på scenen. Där väntade kriminalinspektör Robert Alm. Han hade sett hur Berit legat halvvägs upp genom luckan i scengolvet med halva kroppen i svärdslådan och han hade fått läkarens utlåtande. Nu ville han se hur det hela gått till. Han presenterade sig.

   - Kan du visa precis hur det här numret utfördes. Varje detalj är viktig.

  - Jag stack bara ner svärdet i den där slitsen i lådan. Åke pekade.

   - Nej jag vill att du ska berätta hur numret går till, upprepa alla rörelser, allting du gjorde vid uppträdandet.

   Åke kände sig skräckslagen inför tanken att gå igenom det hemska men samlade sig. Han berättade att det var Bertil Olsson som varje år gjorde ett trollerinummer. Det var tradition. I år skulle han såga itu Berit. Oturligt nog hade han hade cyklat omkull och brutit armen dagen innan premiären. Men ett trollerinummer måste man ha. Något enkelt som vem som helst kunde klara. Bertil hade i detalj lärt Åke numret med lådan. Det var en vanlig papplåda som ställdes ovanpå luckan i scengolvet. Lådan hade man i förväg genomborrat med svärden så att det fannns hål att sticka i. Det blev elegantare på det sättet och svärden verkade vassare. Åke började agera. Det gick bra. Han kände sig som en annan person och levde sig in i rollen igen. När han skulle sticka in det första svärdet ropade Robert till..

   - Stopp där. Börjar du alltid upptill till vänster?

   - Det är det naturliga. Jag håller svärdet i höger hand och är vänd mot publiken. Då måste det bli där jag börjar.

   - Berit låg vänd mot den sidan. Ditt första svärd har alltså orsakat skadan på skuldran men hon dog av ett stick i ryggen. Mördad när hon kommit halvvägs ner på stegen under scenen. Ditt andra svärd gjorde ett märke i läderskärpet Berit hade om midjan.

   Åke stirrade oförstående på Robert Alm i flera sekunder.

   - Så då var det inte jag som dödade henne?

   - Det förefaller inte så. Det verkar som om någon väntat på henne under scengolvet. Det låg några förbandsartiklar därnere. Väntade ni er att hon kunde bli skadad?

   En varm våg av lättnad sköljde genom Åkes kropp. Han kände sig nästan upprymd.

 - Nejdå. Numret är ju så enkelt. Alla förstår hur det går till. Så jag la till att

Berit skulle komma upp ur lådan med bandage om huvet och med armen i mitella. Det hade blivit succe. Nånting oväntat. Det var synd att det här skulle hända.

   Robert Alm satt tillsammans med sina utredare och gick igenom vittnesmålen från dem som varit bakom scenen på teatern.

 - Om jag sammanfattar vad ni kommit fram till så är det tre personer som inte kan styrka var dom uppehållit sig vid tiden för mordet. Det är Karin Ljungström som satt på toaletten med rampfeber, Eva Karlsson som stod på yttertrappan och rökte och Bertil Olsson som stod i kulisserna för att kolla trollerinumret. Allt enligt deras egna utsagor. Jag ska själv ha en liten pratstund med dom här tre. Jag går hem och hälsar på. Folk känner sig lite lugnare och säkrare i sin hemmiljö och berättar mera avslappnat. Tids nog får dom komma hit till förhörsrummet och känna sig främmande och rädda.

   Vardagsrummet var trevligt inrett och Robert tänkte att Karin Ljungström var ganska snygg när hon böjde sig fram och slog kaffe i koppen.

   - Du och Åke Edlund hade en romans eller hur.

   - Ja jag var förra årets Åke-brud. Han har ju en ny varje år. Han hade väl bläddrat igenom dom flesta flickorna i revyn och jag var ny då. Var med för första gången.

   - Hur länge varade det?

   - Tre månader och det var länge för att vara Åke fick jag reda på. Han är trevlig och omtänksam när han uppvaktar men när han väl har fått en i säng så svalnar han och blir nästan som en annan person.

   - Blev du arg när han gjorde slut?

   - Han gör aldrig slut. Han svarar inte i telefon och håller sig undan. Jo jag blev arg för jag tyckte han var feg som inte kunde tala ut om saken. Men han är inte värd att sörja över så nu ser jag på det bara som en nyttig erfarenhet.

   - Så du var inte svartsjuk för att Åke började uppvakta Berit?

   - Svartsjuk? Nej vi hade ju inte träffats på tio månader. En som däremot är svartsjuk så är det Eva Karlsson. Fast Åke hade övergett henne har hon tagit honom tillbaka flera gånger och han har haft andra emellan.

   Robert hade avtalat ett möte med Eva Karlsson på sjukhusets kafeteria. Eva var sköterska på akuten. Det var lite folk i lokalen och de satt ostörda vid ett fönsterbord.

    - Kände du Berit som blev mördad?

   - Nej, inte mer än att vi hade setts på repetitionerna. Hon var med i tre, fyra nummer. Verkade vara en rar flicka.

   - Tyckte du illa om att Åke uppvaktade henne?

   - Nja, Åke är ju en riktig kvinnojägare och Berit verkade lite för ung och oskyldig för att offras på hans altare.

   - Ja, du har ju erfarenhet av det. Du är ju själv ett offer för hans verksamhet.

 - Jag känner mig inte som ett offer. Vi hade en romans i samband med revyn för två år sen. Den varade väl ett par månader. Men jag klarade inte av Åkes krav på uteliv. Bio och krogen ett par tre gånger i veckan. Så vi skildes som vänner.

   - Jag har hört att du förlåter och tar tillbaka honom gång på gång. Det måste väl betyda att du är kär i honom.

   - Jaså, du har hört det. Ja, vi är fortfarande goda vänner. När han inte uppvaktar någon, när han är avslappnad och och sig själv, är Åke en ganska trevlig person. En tid efter vi skilts var han lite deppig efter en avslutad affär. Jag bjöd hem honom och tröstade honom. Det har jag fortsatt att göra mellan hans jaktperioder.

   - Du är alltså en ganska osjälvisk person.

   - Nej, men jag är praktisk. Jag har ju två barn och ett bra jobb och varken tid eller råd att gå ut och ragga på krogen. Och jag vill inte ha ett fast förhållande. Åtminstone inte nu. Så det passar mig att ha tillgång till en man då och då. Utan krav, utan gemensamt vardagsliv att bråka om. Jag blev bränd i ett tidigare förhållande.

   - Jaha, du hade kanske ingen anledning att vara svartsjuk på Berit då. Vet du om hon hade några fiender. Sviken pojkvän eller så.

- Nej, men hon hade en mycket god vän i Bertil Olsson. Han var som en bror för henne och tog nog hennes död hårdast av alla. Men jag förstår inte varför han backade ur revyn i sista stund. Det där att han skulle ha brutit armen tror jag inte på. Det var nog bara ett svepskäl. Han har då inte varit på sjukhuset med nån arm.      

   Förhöret med Bertil Olsson bekräftade artt han inte hade brutit armen. Han hade försökt träna in ett nytt, svårt trollerinummer men inte fått det att fungera. Hellre än att erkänna att han inte klarade av det valde han att fejka armbrottet. Robert Alm tänkte att någon av de tre han talat med måste vara mördaren. Alla hade haft tillfälle. Men vem hade gjort det och varför?

   - Det här kom med posten i morse. Vad tror du, sa Åke när han tittade in hos Eva morgonen för nypemiären på revyn.

   Eva läste brevet som var sammansatt av bokstäver klippta ur någon tidning.

   DET VAR DITT FEL ATT BERIT DOG. OM DU STÄLLER UPP PÅ NYÅRSREVYN DÖR DU OCKSÅ.

  - Är det nån dåre tror du? Nej det är nog allvar. Samma en som mördade Berit. Du måste lämna brevet till polisen.

Åke tänkte på de fyra nummer som han var med i och att han gjorde sig bra på scen. Inte ville han avstå från sketcherna eller sångnumren. Det var härligt att uppträda och det var härligt att ta emot applåderna.

   - Bara dom inte säger att jag inte ska vara med i revyn. Jag ställer upp ändå. Dom får ordna med en polis som skydd. Då kan det ju inte hända nånting.

   Nypremiären på revyn hade inletts med en tyst minut och ett litet anförande av Rolfen med temat The show must go on. Spänningen inför hotet och publikens bifall hade gjort Åke egendomligt upprymd. Hans gester blev yvigare och han införde nya rörelser som inte varit med under repetitionerna. Nu när han gjorde sitt solonummer, en kuplett, visste han att han spelade över, men han kunde inte hjälpa det. När han kom till stället där han sjunger om att kommunalrådet Eriksson borde dra sig tillbaka, backade han från mikrofonen. Just då föll en sandsäck från kulissmaskineriet och slog med en dov duns ner där han nyss stått. Det gick ett sus genom publiken men Åke fortsatte sin sång som om inget hade hänt. Underligt nog kände han genast att nu är jag säker, nu kan inget mer hända, och han avslutade sin sång på ett professionellt sätt. Publiken reste sig upp, visslade och ropade och applåderna ville aldrig ta slut. Han mera anade än såg polisman Grahn, hans beskyddare, springa uppför spiraltrappan på jakt efter den som släppt sandsäcken. Åke vacklade förbi ryggdunkande kollegor och gick in i den tomma sminklogen för att pusta ut. Reaktionen kom. Han kände sig upprymd och lättad och utan att han kunde hejda det kom gråten. Då hördes en röst.

   - Dom tårarna skulle du ha fällt för Berit!

   Förvrängt genom sina gråtna ögon kände Åke igen Bertil vid dörren.

   - Jag grät för Berit också,  men nu gråter jag av lättnad. Såg du vilka ovationer jg fick.

- Ja och jag blev förvånad. Men du är väl för dum för att bli rädd.  Vet du

att Berit var som en syster för mig. Vet du att jag hjälpte henne med utbildning, hållit undan dåligt sällskap och gjort henne till den hon var. Jag hade stora planer för henne. Hon skulle bli läkare. Hon skulle bli nåt. Och så faller hon för en pigtjusare som du. Jag trodde jag förädlade guldmalm och så var det kattguld. Hon förnedrade mig. Allt jag gjort för henne kastade hon bort genom ge sig i lag med dig                                                                                                            

   - Men det hann ju aldrig bli nåt mellan oss.

 - Men det skulle ha blivit. Jag såg tecknen och hon kallade mig träbock när jag försökte tala henne till rätta.  Jag hade tänkt du skulle bli anklagad för mordet men tänkte inte på att jag är vänsterhänt och du högerhänt. Du stack in svärdet från fel sida. Tyvärr gick du fri. MEN NU GÅR DU INTE FRI.

 Bertil tog fram en kniv och gick mot Åke. Först kände sig Åke förlamad. Det var Bertil som dödat Berit! Han måste vara galen. Självbevarelsedriften fick honom att handla. Han kastade ett skynke över Bertil och rusade mot dörren och kom ut och där kom Grahn i korridoren.

   - Jag hann inte upp han som släppte sandsäcken. Han smet.

   - Han finns i logen här. Det är bara att gå in och hämta.

Åke såg Eva komma och med ens kände han sig lugn.